Idag har det kommit upp an ny berättelse om min tid med leukemin. Denna gång är det min faster Kerstin som har skrivit ihop några rader. Detta tycker vi givetvis är väldigt roligt och uppmuntrar så många som vill att göra något liknande. Men ni ska absolut inte känna något krav eller tvång till att göra det utan enbart om ni vill.
Just nu känns det extra skönt men ack så jobbigt att läsa hur andra tycker och uppfattat tiden som varit. Går igenom en ganska tung period med mycket känslor och liknande. Har bland annat tagit hjälp av en kurator. Men jag tror att jag ska försöka förstå vad man egentligen har gått igenom för jag tror inte att allt har kopplat ens hos mig… Förhoppningsvis kommer de luckor som finns i grisboken att fyllas igen och så ska jag/vi bli bättre på att fylla i sånt som händer nu. För även om allt kanske ser bra ut på ytan så mår och känner man sig långt ifrån ”normalt”. Jag har även fått kontakt med en tjej som även hon haft samma sjukdom, vi har mailat lite och det känns riktigt bra att få skriva av sig till någon som verkligen förstår.
Nu ska jag börja fixa till lita mat tills Maria kommer hem från fotbollsträningen. Det ska bli kåldolmar och potatis.
Ha det bra
