Veckan började lite tråkigt då vi stod utan vatten. Vattnet började krångla redan på lördag kvällen men vi trodde vi hade fixat det men på söndag morgon så kom det inget vatten alls. Så vi konstaterade sen att vi var tvungna att skaffa en ny pump. Men vi hade vatten i garaget som vi kunde använda till toaletterna och så hade vi varit till mina föräldrar och hämtat dricksvatten.Vi åkte och köpte en ny pump i måndags när jag jobbat klart. Men vi gjorde inget förrän på tisdagen, då släpade vi upp den gamla pumpen och skruvade bort kopplingarna. Det fick räcka för den dagen. Albin har ju inte hur mycket ork som helst liksom. Bättre att ta lite i taget…
Men på onsdag eftermiddag lyckades vi få den nya på plats så vattnet fungerade igen.
Efteråt har det varit ett par jobbiga dagar för Albin. Han har varit trött och haft ont i kroppen, det är bara träningsvärk men blir ju lite jobbig ändå.
Men sen har han några dagar haft problem med ett knä. Vi har köpt ett knäskydd som han kan ha när vi går så att han tänker på att vara försiktig och inte göra några onödiga snedvridningar.
Igår ringde Akademiska sjukhuset i Uppsala för en 15-års kontroll. I vanliga fall brukar vi åka upp till Uppsala för kontroll men när det är som det är nu med pandemin så blev det en telefondejt. För ett par veckor sedan var han iväg och tog en massa blodprov.
Alla värden såg bra ut och Albin fick berätta hur han mådde och vad som hänt det senaste året.
De kom inte fram till så mycket utan de skulle prata med Albins läkare i Örebro och dessa kontroller skulle fortsätta var 5:e år så nästa blir 2026.
Sen var det dags att ta lunginflammation vaccin men det fick vänta lite för man ska inte ta det i samband med corona-vaccinet. Och corona-vaccinet går ju före.
Igår kväll tänkte jag att jag inte skulle ställa klockan men om jag vaknade innan solen gick upp så skulle jag försöka fånga soluppgången. Kl. 07:00 skulle solen gå upp enligt SMHI-appen.
Jag vaknade kl. 05:34 i morse så jag gjorde mig i ordning och tog med mig Roxie och åkte till Oset. Det var lite småkyligt ute, temperaturen låg på -1 när vi började gå och vi kom fram till mitt ställe som jag hade tänkt ut precis när solen var på väg upp. Helt fantastiskt var det. Soluppgången ska jag försöka fånga fler gånger.
I början av promenaden mötte vi inte så många. Det var ett par sällskap med kameror som träffade på i början. Nån enstaka som som var ute och sprang kom sen. Sen kom det mer människor ju mer klockan blev men var ändå ganska lugnt.
Men jag hade med mig bästa sällskapet Roxie. Hon var fantastisk denna morgon, gick superfint och jättefina hundmöten.
Matte var så stolt och nöjd med lilla damen.
